Mac-journalistik är ofantligt svårt

Posted by Michael
Posted in Okategoriserade

”Den här datorn är jättebra då den har en promotion XDR-skärm som klarar två miljoner hertz och processorn är den senaste i M-serien med 383 gpu-kärnor som pressar grafiken till nya höjder” är en mening som du säkerligen har läst ofta.

Det var förmodligen jag som skrev den.

Att skriva varierat i Mac-världen är inte det enklaste. Nästan alla datorer har samma chipp och även om de inte har det är de fortfarande snabba och gör exakt vad de ska. Enda sättet att se om en dator är snabbare än en annan är genom diagnostiska tester.

Samma sak med Iphone. Att skriva ett långt test om Iphone 15 och få det att inte påminna om testet jag skrev om Iphone 14 är svårt.
Mycket svårt.

Har ni testat att skriva om Thunderbolt-hubbar på ett varierat sätt? Ni skulle bara veta…

Varför kan inte jag skriva som exemplevis kulturjournalisterna gör? Varje gång jag läser en musikrecension av exempelvis Andres Lokko blir jag avundsjuk på hur han så konstnärligt väver in formuleringar, tankar och jämförelser i texten. Orden liksom bara flyter fram på ett poetiskt vis.

Är det så att jag skriver om produkter där det inte går att förnya språket? Det tror jag inte riktigt på.

Jag har ofta lekt med tanken att skriva ett datortest som om Charles Bukowski suttit bakom tangentbordet:
”Vaknade och kräktes. Köket var fullt av halvtomma flaskor. Jag drack slatten ur en flaska Vino Tinto och svepte resterna ur en halvtom ölburk som någon hade fimpat i. Kräktes igen. Satte mig vid datorn. Uppmärksammade skärmen. En jävla ljuskälla som bränner sig in i dina ögon som om den försökte hypnotisera dig. Och vad fan är det med alla dessa färger? Blått, grönt, rött, som om någon konstig konstnär spytt ut sitt färgpalett över skärmen. Jag vill bara ha svart på vitt, som en riktig man.”

Eller ska jag skriva mer som Ernest Hemingway?

”Och skärmen, den där blanka ytan där allting speglas tillbaka. Det är som att stirra in i en tom flaska, inget djup, ingen substans. Ingenting som liknar känslan av att sätta pennan mot papperet och se orden flöda fram som whisky i ett glas.”

Det är onekligen roligare än att läsa ”skärmen är ljusstark, har Promotion och klarar färgrymden P3”.

Jag avslutar med att låta Leo Tolstoj sammanfatta recensionen av nya Macbook Pro med M3-chipp:

”Sammanfattningsvis, denna maskinella varelse är en spegel av våra egna själsliga dilemman. I jakten på framsteg har vi skapat en konstgjord värld som står i skarp kontrast till den naturliga ordningen. Har vi verkligen vunnit något eller har vi förlorat själva meningen med livet i processen?”

Mac

Comments are closed.

Mac-journalistik är ofantligt svårt

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Meta

Stay In Touch

Contact Details

How To Setup

Address